Vattenbudget ska säkra tillgången
Ur Cirkulation 2/23, 15 mars 2023.
Sydvatten håller på att ta fram en vattenbudget för Lagans avrinningsområde där deras största vattentäkt Bolmen ligger. Metoden som har använts för att uppskatta vattentillgången i området är GIS-baserad, lätt att använda och billig. Tanken är att den ska kunna användas i hela Sverige, även i mindre kommuner som inte har så stora resurser.
Kraven på vattenkvaliteten är sedan många år höga och skärps allt eftersom, vilket har lett till mycket forskning och stora investeringar i vattenrening. Lika mycket har dock inte satsats på
förståelsen av frågor som rör vattenkvantiteten, något som blivit allt mer uppenbart under senare års vattenbrist. Vattenbristen kommer att öka i takt med den pågående klimatförändringen, men märks av redan idag. Konkurrensen om vattnet kommer att bli intensivare och det finns risk för tydliga konflikter precis som i södra Europa. Behovet av att upprätta vattenbudgetar är därför stort, både på nationell nivå och i avrinningsområdena.
– En vattenbudget är helt enkelt en jämförelse mellan hur mycket vatten som finns tillgängligt inom ett område och hur mycket vatten som tas ut. Sådana har naturligtvis gjorts i mindre områden tidigare men vi är de första som täcker ett helt avrinningsområde. Det saknas inte kunskap om mark- och vattenförhållanden utan det som krävs är samordning över dagens snäva administrativa gränser. Vårt arbete utmanar alltså den så kallade stuprörsprincipen, konstaterar August Bjerkén, doktorand på avdelningen för teknisk vattenresurslära vid Lunds universitet.
– Att vi valde Lagans avrinningsområde berodde dels på områdets betydelse för att säkra den fortsatta dricksvattenförsörjningen i södra Sverige, dels på att det saknas en samlad bedömning av storleken på avrinningsområdets vattentillgångar. Två andra faktorer är att vattenbehovet ökar i närområdet och att området har en mycket komplex administrativ indelning med 17 kommuner, fyra länsstyrelser och Västerhavets vattendistrikt. Enbart sjön Bolmen är delad mellan fyra kommuner och tre länsstyrelser.
/…/
Att ta fram en vattenbudget för Lagans avrinningsområde utgör en del av August Bjerkéns doktorsavhandling. Arbetet finansieras av Sydvatten. Det saknas idag en fungerande metod för att kunna beräkna mängden tillgängligt grund- och ytvatten på en specifik plats vid ett givet tillfälle. Det beror antagligen på att det inte finns en nationell samordning mellan berörda myndigheter kring vilka parametrar som ska inkluderas i underlaget och vilken geografisk avgränsning som ska tillämpas. Dessutom följer inte vattnets väg de nuvarande administrativa gränserna.
– Vi arbetar bland annat med att utveckla en interaktiv GIS-baserad vattenbalansmodell som är anpassad till enskilda avrinningsområden utifrån geospatiala dataserier och metereologiska observationsdata. Tanken bakom det är att få en bättre förståelse för hur mycket vatten som finns tillgängligt i avrinningsområdet. Vi ska också kartlägga vattenbehovet i området för att identifiera potentiella intressekonflikter och områden i behov av vidare åtgärder.
Studiens första del består i att kartlägga den maximala kapaciteten, det vill säga hur mycket vatten som maximalt kan lagras i sjöar och grundvattenmagasin. Till att börja med avgränsades studien till sjöar och öppna grundvattenakviferer i jord. Åar och bäckar har inte tagits med eftersom de inte används som vattentäkter i Sverige. De har heller ingen topografisk avgränsning som till exempel sjöar, vilket gör det svårt att definiera deras nivåer eftersom de påverkas av bland annat flöden och säsongsvariationer. Därför uteslöts ån Lagan. Inte heller har bergsakviferer tagits med eftersom metoden bygger på att endast använda uppgifter som redan finns, utan att behöva göra arbete i fält.
/…/
Nu är den andra delen av studien i gång. Den syftar till att definiera fyllnadsgraden, det vill säga hur mycket vatten som de undersökta magasinen innehåller här och nu. Här
används AWRA-L, en vattenbalansmodell bestående av cirka 160 parametrar framtagen av australiensiska Bureau of Meterology i samarbete med CSRIO (Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation). Fördelen med att använda denna modell framför de modeller som i dagsläget används av SMHI och SGU är att den australiensiska modellen gör det möjligt att behandla parametrar för beräkning av förändringar i fyllnadsgrad av såväl yt- som grundvattenförekomster.
/…/
Den tredje delen av studien ska skapa en överblick av vattenuttagen för att få ihop vattenbudgeten. Den tillgängliga volymen ska undersökas, det vill säga hur mycket vatten det finns kvar när alla intressenters behov har tillgodosetts. Det försvåras dock av bristande tillgång på data kring vattenanvändningen och det finns ett stort behov av att öka kunskapen. Det finns idag inget generellt lagkrav för mätning och inrapportering av vattenuttag.
/…/
Att känna till vattenuttagen är viktigt ur flera aspekter. Det är nödvändigt ifall man vill avgiftsbelägga uttagen, något som alla länder i EU gör i enlighet med ramdirektivet för vatten. Men utan att veta utbudet blir det svårt att sätta ett pris. Utan kunskap om uttagen blir det också svårt att vid en allvarlig vattenbrist kunna ransonera vatten mellan olika nyttjare.
– Ju tydligare data vi har desto bättre kan vi planera. Vi kan till exempel se var det finns marginaler för vattenuttag och var konkurrensen är störst. Vi kan också identifiera skyddsvärda områden, vilka behov växter och djur har av vattnet och synliggöra vilka förorenande områden som finns i anslutning till vattentillgångarna. Vår uppgift är att nyttja vattnet, inte utnyttja det. Vi måste inte bara tillgodose människors behov av vatten utan även naturens behov, lyfter August Bjerkén fram.
/…/
Läs hela artikeln i Cirkulation här: Cirkulation – VA-tidskriften
Text/Lise-Lotte Nilsson